Mångfald enligt Sara Lund

2011-09-22

Sara Lund/Claes Smidt

Denna vecka anordnade genuspedagogerna på Fagersta kommun tre föreläsningar med Sara Lund på Folkets Hus i Fagersta. Föreläsningarna syftade till att väcka frågor om mångfald i kommunens verksamhet. Sara heter egentligen Claes Smidt och är transvestit.

"Hej, jag heter Sara Lund. Kan du gissa vilken minoritet jag tillhör?" Några ögonblick senare fortsätter hon. "Jag är skåning. Vad trodde ni?"

Och det hörs mycket tydligt att Sara är skåning. Hon och alla andra är med i många olika minoritetsgrupper. För det finns inget så onormalt som att vara normal. Kan man ens bestämma vad som är normalt?

Sara visade en video på en rullstolsbunden person som gjorde volter i en skateboardramp, sedan frågade hon publiken om någon av oss kunde göra så. "Vem är det som är handikappad?"

"Invandrare är personer som kommer lite senare än alla andra." Resten av föreläsningen applåderades senkommare och vissa fick till och med kramar av föreläsaren.

Sara jämförde homosexuella med golfare, hon talade om problemen med dagens skola som bara utbildar huvudet, inte kroppen, om handikapp, allergier, kostvanor, om att gå in i väggen, om politisk korrekthet och språkets utveckling.

Hon illustrerade ett experiment som utfördes på en grupp apor, som tydliggör gruppbeteende.

Fem eller sex apor satt i en bur. I taket på buren hängde man en klase bananer och satte upp vattenspridare. Aporna nådde inte bananerna, så man satte en stege under klasen. Aporna började genast kasta sig uppför stegen efter bananerna, men då sattes vattenspridarna på och de nedstänkta aporna hoppade förskräckt ner igen, utan några bananer. Vattnet slutade spruta. Och aporna försökte igen. Samma sak hände, igen och igen. Till slut gav aporna upp och slutade att ens försöka.

Man bytte ut en apa i gruppen mot en annan, ny apa. Denne försökte direkt ta sig upp för stegen och ta en banan. Men hindrades av gruppen. "Så gör vi inte i den här buren." Om och om igen hindrades den nya apan att ta sig upp för stegen. Till slut försökte den inte mer. En efter en byttes aporna ut och samma sak hände varje gång, de nya aporna hindrades att klättra upp för stegen, av alla i gruppen, även de som bytts ut.

Efter ett tag var alla apor utbytta, ingen av dem hade någonsin blivit nedsprutad med vatten. Man avinstallerade vattenspridarna och tog bort dem. Ingen apa gick upp för stegen. För så gjorde man inte i den buren.